Hittade en jätte intressant artikel på
Svenskt demens centrum om hur en uska på ett boende för dementa, använt sig av en surfplatta för att lugna en orolig patient. Den demenssjuka kvinnan, ifråga hade varit mycket orolig och uskan hade försökt lugna henne med bland annat samtal och massage utan framgång. Då tog hon först fram sin iPhone och använde sig av appen med den härmande katten, (ni som har en smartphone vet vad jag talar om) den äldre kvinnan pratade med katten som sedan svarade henne. Detta gav omedelbar effekt och kvinnan blev lugnare och visade stort intresse för katten på skärmen. Uskan tog sedan med sig sin iPad, och testade på vårdtagare som fortfarande hade en kommunikativ förmåga kvar. Resultatet blev många skratt och mycket glädje!
Även en kvinnlig vårdtagare från Östeuropa som var långt gången i sin sjukdom fick testa att prata med katten. Då katten talade med henne på hennes eget språk var hennes glädje obeskrivlig. Ingen i personalen talar hennes språk, vilket gjort henne ännu mer isolerad. Att få höra sitt eget modersmål efter vad jag förmodar en väldigt lång tid, måste kännas helt fantastiskt för en ensam demenssjuk kvinna. En ljusglimt i vardagen.
Svårare än så är det inte att jobba salutogent inom vården, att hitta de små sakerna som kan locka till skratt och att få äldre och sjuka, att må bra om bara för en liten stund.
Bild från: Svensk demens centrum
Puss & Kram
