Angry Birds!

Ja, då satt man på jobbet igen då! Rätt najs att börja tidigt ändå, för då får man ju gå hem tidigare också! Förhoppningsvis blir det fika/lunch med Helena efter jobbet idag :)

I lördags var det fest! Jag och Moa gjorde Birsta, dock hittade jag inget där så jag tog en tur ner till stan och där hittatde jag ett piffigt linne! Sen hade jag PF (pojkvän fritt) så Moa kom över och vi gjorde fajitas, gott gott! Sen piffade vi till oss och drack gott och snackade. Sen åkte vi ner till stan där vi först hamnade på in vito, har inte varit där förr, och jag blev positivt överraskad måste jag säga. Sen drog vi vidare till Oscars och skaka lite rumpa. Och igår mådde jag väl som jag förtjänade antar jag, men en riktigt slapp söndag är väl aldrig helt fel.

Hörde en rolig grej på HM i lördags..
En mamma och hennes son på ca 3-4 år som sittligger i en vagn och spelar angry birds.
Sonen: Mamma, vem hejar du på?
Mamma: Kollar ner på telefonen och säger: Grisen!
Sonen: Men mamma! Jag är ju fågeln och grisen ska dööö!!

Haha!! Ungefär som när jag spelar angry birds, dö gris jävel dö!!

Ha det gott i solen!

Puss & Kram

Life Is Good

Åh, äntligen fredag! Tycker att den här veckan har gått ruskigt fort ändå, och det har jag absolut inget emot. Idag har jag förmiddagspasset på jobbet, så jag slutar alltså kl 14 idag, sweet!!
Ikväll blir det lite vin, mys och skvaller med Lisa och Anna!

Imorgon blir så gott som en heldag med min ex sambo Moa, lunch och lite shopping på dagen och på kvällen smäller det, för då blir det en efterlängtad utgång! Vi har inte varit ute och festat tillsammans på HUR länge som helst! För tre år sedan var det en mycket vanlig företelse och fan vad roligt vi hade! Och vad hände?  Jo, nu har vi kärat ner oss och är fast med varsin datanörd, och har fått jobb,  man kan ju undra hur det blev så fel!? ;)

Skämtosido, åren som "riktig" student har nog varit de roligaste men också tuffaste åren i mitt liv, jag har lärt mig otroligt mycket, inte bara utbildningsmässigt, utan om mig själv också.
Precis som många andra som börjar plugga, flyttade jag till en stad jag aldrig varit i, helt ensam utan att ha en aning om vad som väntade. Men fan va bra det blev! Jag kärade ner mig i Sundsvall redan första veckan och jag har hittat vänner som jag inte kommer göra mig av med i första taget! Jag har gått en utbildning inom ett område som jag faktiskt vill fortsätta jobba med, ja jag fick upp ögonen för vad det faktiskt är jag vill med mitt liv.  Ja, och så hittade jag ju min Stefan också!

Life is good!

Puss & Kram

Modeblogga?

Funderde på vad jag skulle kunna göra för att hålla igång bloggen, tänkte först om jag skulle börja bli samhällskritisk och snacka om politik (med tanke på mitt förra inlägg), men då kom jag på att jag är långt ifrån tillräckligt intresserad, så det strunta jag i. Sen tänkte jag om jag skulle snacka mer om äldre och deras vardagssituation, men då skulle väl de få läsare jag har försvinna! Sen i ett svagt ögonblick tänkte jag på om jag skulle modeblogga, eller ja typ ha dagens outfit. Men det är jag inte intresserad av heller, skulle bli ganska tråkig blogg:

Dagens outfit: Kläder, för det blir så kallt utan, nice!

Jaja, idag har jag varit chaffis! Körde först Anna och Smilla till Veterinären, sen var jag en über snäll flickvän som skjutasde Stefan till skolan,eller ja hans jobb. Låter så roligt på morgonen när han ligger i sängen och gnuggar sig i ögonen och jämrar : "Jag vill inte gå till skoooolan"

Nu är jag i alla fall på jobbet, och ska snart sätta mig med lite skolarbete, dags för artikelsök! Dagens händelse på jobbet är att jag idag i stället för en "café latte", tog en "café au lait" i kaffemaskinen, japp här händer det grejer vill jag lova!!

Puss & Kram

Ganna

Det bästa som hände igår var att Ganna 91 år fick stanna i Sverige (2 veckor till). Hon skulle utvisats till Ukraina, trotts att hon är dement, nästan blind och har hjärtproblem, dessutom skulle hon inte ha någon om hon återvände till Ukraina. Någon kommenterade att om släktingarna till henne ordnade med äldreboende åt henne i Ukraina så skulle hon få det bättre, för då kan hon tala sitt eget språk. Jag höll seriöst på att ramla av stolen när jag läste det. Vad skulle du helst välja? Bo med din familj eller åka till ett ställe där det enda du har gemensamt med de andra (som du inte känner igen från dag till dag, eftersom du är dement) är att ni talar samma språk?? Och hur bra är äldrevården i Ukraina för den delen?? Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon får stanna tills hon lämnar oss alla.