Beslut

Hej, jo jag lever faktiskt!
Helgen spenderades i Stockholm tillsammans med min Stefan. Vi shoppade lite och åt god mat och drack smarriga drinkar. Nice! Vi var lite kulturella också faktiskt! En sväng på Nordiska museet blev det på lördagförmiddagen.
En sak vet jag i alla fall, jag tänker då aldrig flytta till huvudstaden, det är alldelses för mycket folk! Alla verkar super stressade och det finns någon underliggande mentalitet där som jag inte riktigt gillar.
Men nu till något helt annat!

Igår bestämde jag mig! Jag tar studieuppehåll i ett år, jag känner mig verkligen inte alls peppad eller motiverad till att plugga just nu. Visst det går bra, jag får bra resultat, men om sanning ska fram är jag jäkligt less på att plugga och speciellt när det är på distans. Det som fick mig att slutligen bestämma mig var att jag jobbar riktigt mycket nu (över 50 tim, den här veckan), så jag hinner inte direkt plugga heller. Visst är det mycket dötid på metso, men det är ju oftast bara 3 tim/dag resten är jag på hemtjänsten. Pluggar jag vill jag göra det för att jag vill och kan, nu har det känts mer som ett jobbigt måste.
Jakten på drömjobbet fortsätter såklart, eller ja först och främst ett heltidsjobb.

Men jag är glad att jag får jobba på hemtjänsten, att jag kan göra lite skillnad i alla fall på individnivå. Förra veckan fick jag hoppa in i en annan grupp, på kvällen var jag hos en dam, när jag gick där ifrån kändes det väl ungefär som det brukar när jag varit hos en ny vårdtagare, trodde väl inte att jag gjort något större intryck, mer än att hon behövt träffa ÄNNU en ny person inom hemtjänsten. Men någon dag senare kom en kollega till mig som varit till damen efter mig, och hon hade tydligen höjt mig till skyarna, sagt att all vårdpersonal skulle vara som mig, hon kunde inte förstå att en så ung person kunde vara så duktig. Det värmde så oerhört mycket och då vet jag att jag har valt rätt målgrupp.

Jag ser mig kanske inte som så ung längre, jag fyller 24 om lite drygt en månad och om jag ska jämföra mig med 18 åringarna som jobbar i hemtjänsten så känner jag mig ganska gammal. Men de flesta av dem gör ett riktigt bra jobb, och framför allt så är de glada! Jag tror faktiskt att de flesta av vårdtagarna kan uppskatta sommarvikarierna, de är ofta på ett glatt humör och är som en friskvind, då de ordinarie har börjat lessna och mentalt tagit semester och kan vara lite småsura. En annan sak med unga vikarier är att vi oftare frågar vårdtagren hur hon eller han vill ha det, ger dem en känlsa av kontroll. Många ordinarie tror sig veta precis hur vårdtagren vill ha det, för de har varit där i flera år och det har alltid varit ost på frukostmackan så det frågar inte längre utan bara gör ostmackan. Även om personen vill ha en ostmacka när vikarien frågar så har hon eller han fått göra ett aktivt val. Kanske inte det bästa exemplet men ni förstår vad jag vill få fram.

Puss & Kram